Saknar den här tjejen lite extra idag. Saknar att vara inklämd inneboende i hennes lya på 25kvm. Saknar de små rutinerna vi ändå han bygga upp under de tre månaderna jag bodde i Kalmar, vem som skulle handla, vem som skulle laga mat, vem som skulle diska. Saknar att varje morgon gå upp i mörket och tända upp lite för att kunna äta frukost och Louise ropar bittert från sängen "släck igen" och somnade om. Saknar alla gånger vi möttes utanför Netto på kvällen, kommit cyklandes från varsitt håll, för att tillsammans kunna köpa något att äta, och snacks såklart för man var ju så himla värd det efter åtta timmars arbetsdag och vintern var ju bara för mörk så man får ju unna sig för att klara sig liksom.

 

Saknar alla kvällar vi kollat på film tillsammans, hon i sin säng och jag på madrass på golvet och sedan sagt godnatt för det var ju ingen som egentligen kollade på den där filmen för man var trött och efter att man stängt av och släckt ner låg vi ändå och kollade på varsin mobil och var inte alls trött men bara njöt av att det ibland är så mysigt att göra sin egen grej ensam men ändå ha sällskap av någon annan. Saknar alla gånger vi kollade på Arkiv X och skrattade så vi nästan grät för Mulder är så exalterad och Dana så skeptisk, och jag var så lik den där killen med keps som bodde i en husvagn som pratade lite för mycket. 

Saknar de sms Louise skickade tio minuter innan jag skulle gå från praktiken, "jag har tråkigt, när kommer du hem?" som fick mig att känna ett lugn i magen, som tog bort stygnen av skyldighet av att jag bara klampat in hos henne för jag behövde ju bo i hennes lägenhet ett tag utan att hon, egentligen, hade något val. Saknar att trots att vi sagt godnatt, ändå hade långa konversationer om allt och inget, om vad som varit bra och mindre bra med dagen och vad man kunde göra imorgon för att kompensera för det man inte gjort idag. Saknar att småtjafsa. Saknar att varje morgon ha någon att fråga "Vad ska jag ha på mig idag?" eller "Får jag låna denna av dig?" för Louise har tusentals mer smaskiga kläder än vad jag har. Saknar det där begäret man kan få efter honung en sen kväll och halv tio cykla till Ica i Berga bara för att man inte kan tänka sig att dricka en kopp te utan den där honungen, och sen komma hem med kladdkaka och allt annat utom just honung! Saknar Ica:t i Berga i allmänhet. 

Saknar att kunna ta hand om min syster när hon har tenta-ångest, försöka få henne att förstå hur jäkla duktig och smart hon är, hur mycket jag ser upp till henne för att hon kämpar sig igenom kurs efter kurs i denna mastiga utbildning. Saknar att låta henne ta hand om mig när jag deppar och inte känner mig bra nog, duktig nog, stark nog. Saknar att skratta tills en gråter, för ingen kan få mig att skratta som Louise kan.

 

Saknar min absolut bästa vän i hela världen, min andra halva; saknar min syster.